Det gör mig trött, det gör mig rädd och det får mig att känna så sjukt mycket ångest.
Mörkret!

Det enda den här årstiden för med sig är en massa frustration och ångestfyllda känslor och tankar.
Mörker, Kyla och slask, Och det enda verkliga problemet är faktiskt mörket.
Det känns som att mörkret drar ner mig i ett hål.
De senaste tre vintrarrna har jag varit skit deperimerad och det måste fan vara mörkret som är största anledningen.

Tanken på att deta här bara är början och att det kommer vara såhär mörkt i flera månader till får mig att vilja lägga mig i min säng ocg gömma mig under täcke tills det är över.
Medans tanken på sommaren och ljuset får mig att vilja börja gråta frustrerat.

Är anledningen till att vi uppskattar sommaren så mycket just för att vi har ett halvt år utav mörker och kyla?

Jag ska försöka hålla mig så uppåt som möjligt genom att göra saker som gör mig glad.
Hitills har jag en Jill Johnson konsert inbokad den 30:e Januari och jag ska försöka gå på minst en till!