You take a pill wonder if it will fix you
Rastlöshet. Hunger. Ilska. Stress. Oro. Förvirring.. Och för att bryta mönstret, kanske en skvätt avundsjuka?!
För avundsjuka är väl alla ibland. Det är som kärlek fast åt fel håll. Vi vill ha någonting som någon annan har så mycket att vi tycker illa om den personen som har det. Istället för att tycka att det är bra att någon annan har det vi tycker är så bra och också vill ha. Det är svårt att glädjas åt andra. Svårt att uppskatta att andra har någonting som vi inte har.
Och sen så står vi här med våra påklistrade leenden och låtsas som om ingenting bekymrar oss. Och... Det funkar!
(Jag vet inte alls vad meningen var med någon utav de här orden. Mina meningar som är alldeles för långa är det väl ingen som förstår sig på. Men ja, förhoppningsvis fick jag igång några tankar iallafall. Och som alltid, tolka hur fan du vill!)
No one needs to know
Karusellen jag sitter i har percis börjar snurra och den snurrar alldeles för fort.
Helt utan förvarningen började det snurra och jag kan inte hålla i mig.
Är det detta jag har väntat på? Varför är jag då livrädd och vill att karusellen ska stanna igen?
Samtidigt vill jag att den bara ska fortsätta och aldrig stå stilla igen, som den gjort så länge.
Ge mig lite fart men inte allt för mycket. Hjälp mig också att hålla balansen.
Jag vill inte inse att det är jag som tryckt på On knappen.
Jag vill fan inte heller ta ut någonting i förskott och ha för mycket förväntningar. För då kommer jag springa in i en hård vägg.
Ge mig lite energi till att ta det lugnt och kanske inte tänka så mycket.
Ah, för det kommer ju gå bra. Haha Not!
Jag är rädd för mig själv och allt runt omkring just nu! Stäng in mig!
Helt utan förvarningen började det snurra och jag kan inte hålla i mig.
Är det detta jag har väntat på? Varför är jag då livrädd och vill att karusellen ska stanna igen?
Samtidigt vill jag att den bara ska fortsätta och aldrig stå stilla igen, som den gjort så länge.
Ge mig lite fart men inte allt för mycket. Hjälp mig också att hålla balansen.
Jag vill inte inse att det är jag som tryckt på On knappen.
Jag vill fan inte heller ta ut någonting i förskott och ha för mycket förväntningar. För då kommer jag springa in i en hård vägg.
Ge mig lite energi till att ta det lugnt och kanske inte tänka så mycket.
Ah, för det kommer ju gå bra. Haha Not!
Jag är rädd för mig själv och allt runt omkring just nu! Stäng in mig!
Will love win or lose
"Cause I can't make you love me if you don't.."
Med lite av en risk för misstolkning skriver jag ändå det här.
Det var ju det där med kärlek, igen.
Kärlek, en mycket bra grej och helt underbart. Ni vet, när man inte kan sluta tänka, inte kan sluta längta och pirret finns där mest hela tiden. Sedan får vi inte glömma nervositeten som uppstår så fort man är i närheten av den/det man är kär i.
Men.. jag undrar ju, kan man känna så för en och samma person resten av sitt liv? Hur länge kan man vara kär?
Jag tvivlar ju lite på det där med evig kärlek och att vara med en och samma person hela livet.
Jag har alltid tänkt att jag ska/ har hittat "The One" och att jag ska vara med den personen resten av livet. Men som sagt, jag har börjat tvivla på att det faktiskt är det en människa vill.
Vill man inte lära känna fler människor så nära och vara nykär flera gånger? För nykär kan man ju faktiskt inte vara i fler år, eller hur?
Kanske är det inte nykärleken man letar efter, man kanske vill ha en stadig känsla och ett tryggt förhållande.
Men fortfarande, hur tråkigt blir inte det i längden då?
Man får helt enkelt göra precis som man känner, precis som man vill.
Kanske lite av varje. Ha ett stadigt förhållande och sedan bara flirta järnet med folk som råkar attrahera en.
för attraktion av andra människa kan man ju inte heller helt ungå bara för att man har "The One", det tror iallafall inte jag. Och jag tror även att det är bra att man kan känna för andra människor på den nivån att det bara är attraktion och kanske flirt även om man har hittat sin stora kärlek.
Shit, nu känner jag att det här blev väldigt motsägelsefullt, väldigt mycket frågor och funderingar och allmänt väldigt förvirrande.. och ja, ni får tolka hur ni vill, jag vill bara få er att tänka en extra gång.
Är du osäker eller bombsäker, det spelar inte så stor roll. Låt dig bara inte bli för stel, slappna av och låt dina känslor bestämma ibland!
.."you can't make your heart feel something that it won't"
Med lite av en risk för misstolkning skriver jag ändå det här.
Det var ju det där med kärlek, igen.
Kärlek, en mycket bra grej och helt underbart. Ni vet, när man inte kan sluta tänka, inte kan sluta längta och pirret finns där mest hela tiden. Sedan får vi inte glömma nervositeten som uppstår så fort man är i närheten av den/det man är kär i.
Men.. jag undrar ju, kan man känna så för en och samma person resten av sitt liv? Hur länge kan man vara kär?
Jag tvivlar ju lite på det där med evig kärlek och att vara med en och samma person hela livet.
Jag har alltid tänkt att jag ska/ har hittat "The One" och att jag ska vara med den personen resten av livet. Men som sagt, jag har börjat tvivla på att det faktiskt är det en människa vill.
Vill man inte lära känna fler människor så nära och vara nykär flera gånger? För nykär kan man ju faktiskt inte vara i fler år, eller hur?
Kanske är det inte nykärleken man letar efter, man kanske vill ha en stadig känsla och ett tryggt förhållande.
Men fortfarande, hur tråkigt blir inte det i längden då?
Man får helt enkelt göra precis som man känner, precis som man vill.
Kanske lite av varje. Ha ett stadigt förhållande och sedan bara flirta järnet med folk som råkar attrahera en.
för attraktion av andra människa kan man ju inte heller helt ungå bara för att man har "The One", det tror iallafall inte jag. Och jag tror även att det är bra att man kan känna för andra människor på den nivån att det bara är attraktion och kanske flirt även om man har hittat sin stora kärlek.
Shit, nu känner jag att det här blev väldigt motsägelsefullt, väldigt mycket frågor och funderingar och allmänt väldigt förvirrande.. och ja, ni får tolka hur ni vill, jag vill bara få er att tänka en extra gång.
Är du osäker eller bombsäker, det spelar inte så stor roll. Låt dig bara inte bli för stel, slappna av och låt dina känslor bestämma ibland!
.."you can't make your heart feel something that it won't"
Why is the truth so hard to say
Ja, varför är det så förbannat svårt att bara säga som det är?
Det är alltid så. Det är svårt att säga hur man faktiskt känner för saker, vad man egentligen tycker.
Det är svårt att öppna sina tankar för andra. Jag håller ju med, det är skit svårt och man gör det allt för sällan. Jag erkänner att jag är rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Jag är rädd för vad andra ska tycka om mig om jag öppnar mig. Är du?
Själv skulle jag jätte gärna vilja att folk sa precis som det var till mig. Men jag kan själv inte göra det till andra. Fan, det funkar ju inte. För man ska ju vara mot andra som man vill att andra ska vara mot en själv, eller? Så då måste alltså jag börja säga hur jag känner och tycker för att folk ska börja göra det till mig. hmm..
Det känns som att när man väl har försökt att säga hur man känner så får man ändå ingenting tillbaka. Jag tror inte på det där med.. karma? Fy fan, det är ju ren jävla bullshit!
Jag tror inte på att om man ger någonting bra så får man det tillbaka på ett eller annat sätt. Nej det är bara något påhitt för att folk ska palla göra bra saker för andra.
För vem är det som sitter och registrerar när man gör någonting bra och vem bestämmer när och vad man får för bra tillbaka. Ja, inte är det någon jävla gud iallafall.
Man kan lika gärna bara vara, inte anstränga sig allt för mycket för andra, lägga lite extra energi på sig själv istället. För det spelar ingen roll, du får inte mer bra saker tillbaka i vilket fall som helst. Det är ingen skillnad.
Allt jag vill är att ni ska säga till mig exakt hur saker och ting ligger till, berätta hur ni känner och vad ni tycker. För jag kan ta det! Jag vill ta det!
Det är alltid så. Det är svårt att säga hur man faktiskt känner för saker, vad man egentligen tycker.
Det är svårt att öppna sina tankar för andra. Jag håller ju med, det är skit svårt och man gör det allt för sällan. Jag erkänner att jag är rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Jag är rädd för vad andra ska tycka om mig om jag öppnar mig. Är du?
Själv skulle jag jätte gärna vilja att folk sa precis som det var till mig. Men jag kan själv inte göra det till andra. Fan, det funkar ju inte. För man ska ju vara mot andra som man vill att andra ska vara mot en själv, eller? Så då måste alltså jag börja säga hur jag känner och tycker för att folk ska börja göra det till mig. hmm..
Det känns som att när man väl har försökt att säga hur man känner så får man ändå ingenting tillbaka. Jag tror inte på det där med.. karma? Fy fan, det är ju ren jävla bullshit!
Jag tror inte på att om man ger någonting bra så får man det tillbaka på ett eller annat sätt. Nej det är bara något påhitt för att folk ska palla göra bra saker för andra.
För vem är det som sitter och registrerar när man gör någonting bra och vem bestämmer när och vad man får för bra tillbaka. Ja, inte är det någon jävla gud iallafall.
Man kan lika gärna bara vara, inte anstränga sig allt för mycket för andra, lägga lite extra energi på sig själv istället. För det spelar ingen roll, du får inte mer bra saker tillbaka i vilket fall som helst. Det är ingen skillnad.
Allt jag vill är att ni ska säga till mig exakt hur saker och ting ligger till, berätta hur ni känner och vad ni tycker. För jag kan ta det! Jag vill ta det!
Colbie Caillat
Titta på den här så förstår ni vad jag menar med att hon är en riktig människa.
Jag finner inte ord för att beskriva hur bra jag tycker att hon är. :)
http://www.youtube.com/watch?v=DL0DK2_raWE
Jag finner inte ord för att beskriva hur bra jag tycker att hon är. :)
http://www.youtube.com/watch?v=DL0DK2_raWE
Sometimes the easiest things are the hardest to say
En bra dag. Det har varit en bra dag och jag uppskattar er!
Jag vågar inte säga mer än så för jag vågar inte känna efter eller tänka speciellt mycket.
Men just nu!
Min nya stora kärlek, Colbie Caillat.
Omg, hon är en riktig människa men riktiga känslor och vanliga problem. Så jävla down to earth. I like it!
Jag älskar hennes texter och kan bara inte sluta lyssna på hennes nya platta.
Kärlek till musik kan vara den bästa kärleken. ;)
Jag vågar inte säga mer än så för jag vågar inte känna efter eller tänka speciellt mycket.
Men just nu!
Min nya stora kärlek, Colbie Caillat.
Omg, hon är en riktig människa men riktiga känslor och vanliga problem. Så jävla down to earth. I like it!
Jag älskar hennes texter och kan bara inte sluta lyssna på hennes nya platta.
Kärlek till musik kan vara den bästa kärleken. ;)
And if this is a dream i wonder, will someone wake me up
Jag trivs inte! och jag orkar inte med det länge till..
I don't get it
Allt känns konstigt. Allt känns så himla annorlunda.
Jag förstår inte vad det är eller riktigt varför.
Och jag vågar verkligen inte känna efter ordentligt.
Slå mig någon, så att jag vaknar till liv!
Jag förstår inte vad det är eller riktigt varför.
Och jag vågar verkligen inte känna efter ordentligt.
Slå mig någon, så att jag vaknar till liv!
No one else
Fuck this, jag är arg.
På mig själv.
På mig själv.
Såhär känns allt idag!
I dina ögon
Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när jag sist såg dig skratta
Om världen gör sig galen och du bara ser allt i svart
Så finns jag där mitt i din mörkaste natt
Jag absolut älskar den här texten!
Jag vet inte alls nu. Jag känner mig bara helt...slut!
Va inte ledsen jag minns knappast när jag sist såg dig skratta
Om världen gör sig galen och du bara ser allt i svart
Så finns jag där mitt i din mörkaste natt
Jag absolut älskar den här texten!
Jag vet inte alls nu. Jag känner mig bara helt...slut!
Ge mig en karamell att suga på
Ge mig någonting bara.
Jag behöver någonting, jag behöver få någonting ur mig.
Jag behöver få utlopp för det här som rusar inuti mig.
Det är någon typ av energi som jag behöver lägga på att skapa någonting.
Jag vill utveckla och skapa någonting utav ruset i mig.
Ge mig någonting att bygga på!
Jag behöver någonting, jag behöver få någonting ur mig.
Jag behöver få utlopp för det här som rusar inuti mig.
Det är någon typ av energi som jag behöver lägga på att skapa någonting.
Jag vill utveckla och skapa någonting utav ruset i mig.
Ge mig någonting att bygga på!
><
Det här går inte, det gungar för mycket! Fortfarande.